Lånade Eld i söndags. Alltså andra delen i trilogin om tjejerna och demonerna i Engelsfors (Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren). 630 sidor. Tisdag kväll hade jag läst ut den. Jo den handlar om ungdomar och jag är 60+ men vadå? Den är mer spännande än någon "vuxen"deckare jag läst. Men den är ju inte bara spännande, den är så oerhört genomarbetad och välskriven. Här finns så mycket.
- Personerna. Alltså huvudpersonerna. Vi blev bekanta med dem i Cirkeln. Nu lär vi känna dem bättre. Och precis som de lär sig förstå varandra ser vi också mer av deras både starka och svaga sidor. De är helt enkelt väldigt trovärdigt skildrade.
- Problemen. Här finns jobbiga lärare, alkoholiserade föräldrar, finnar, kärleksproblem, och mitt i allt detta kraven att rädda jorden från undergång! Det låter ju inte klokt men man köper alltihop. I Engelsfors dyker en nu grupp upp, en sekt som tar över allt större delar av det lilla samhället, Positiva Engelsfors. Så skönt att tänka positivt, att slippa bekymra sig om andras problem, så frestande att vara med i den stora gemenskapen. Och så omöjligt för dem som vet att bekymren är större än någon kan föreställa sig, att apokalypsen närmar sig med stormsteg...
- Moralen. Eller vad man nu ska kalla det. Hela tiden ställs frågor om rätt och fel, ont och gott, på sin spets för de stackars utvalda tjejerna. De tvingas stå till svars inför varandra och sig själva. Och de får sällan några tydliga svar. De växer men det är stundtals plågsamt.
- Kreativiteten. Det finns inga gränser för hur sinnrikt Eld är uppbyggd. Man överraskas hela tiden. Här är ingenting förutsägbart.
- Tempot. Man har inte tråkigt en sekund när man läser Eld.
Jag hade bestämt mig för, när jag började blogga, att inte skriva om filmer och böcker som ändå blir jättekända, som alla andra skriver om. Men Eld får bli ett undantag. Även om den säljer hur bra som helst är jag inte övertygad om att den ännu har hittat fram till min åldersgrupp. Och det borde den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar