Att ha läst Ulysses

Jag skrev här förra året om att mm hade ett pågående projekt att läsa Ulysses av James Joyce under ett år. Ja, nu är det klart. Han hade ju räknat lite slarvigt så sista dagen fick han läsa betydligt mer än två sidor för att bli klar på utsatt tid, den 16 juni, Bloomsday.

Jag är djupt imponerad och intervjuade honom lite:
- Vad var det bästa med att läsa Ulysses?
- Det roligaste är att ha läst den, att verkligen ha läst hela Ulysses, vartenda ord. Sen är det också väldigt intressant läsning. Fantastiskt att en författare kan skildra en enda dag på det sättet, att hålla intresset vid liv hela tiden.
- Vad var jobbigt?
- Kanske alla ord som man inte förstod direkt. Jag hade god hjälp av den gamla översättningen där. Och av Olof Lagercrantz bok Om James Joyces Odysseus. Men annars är den inte så svårläst som många tycks tro.
- Något som överraskade dig?
- Det finns ju nästan ingen skildring alls av staden Dublin där allt tilldrar sig. Ändå känns det som att man är där och att man ser gator och hus och fordon framför sig eftersom man följer personerna så nära när de rör sig i staden.
- Vem skulle du rekommendera att läsa Ulysses?
- Det måste vara en person med tålamod.
- Vad väntar nu?
- Nu ska jag läsa Erik Anderssons bok om översättningsarbetet, Dag ut och dag in med en dag i Dublin!

London - David Bowie is

Mm är inte alls lika sugen på att resa som jag. "Men åk då, vem hindrar dig?" svarar han när jag tjatar och då gnäller jag osjälvständigt: "Men jag vill ju åka med dig!"

Jag fick oväntad hjälp av Andres Lokko! Hans artikel i Aftonbladet om David Bowie-utställningen på Victora & Albert gjorde så starkt intryck på mm att han inte bara bokade resa till London utan dessutom rum på samma hotell som Andres Lokko bott på!

Jag har aldrig varit intresserad av David Bowie men jag blev helt golvad. Jag har aldrig sett en liknande utställning. Den är gigantisk! Och hela tiden så underhållande, omväxlande, rolig, intressant och överraskande!

Man får hörlurar som inte innehåller någon guide utan ett soundtrack. När man kommer in i ett rum dånar musiken, i ett annat hör man dialogen till den film som visas på någon av väggarna osv. Och här finns alltså filmklipp, intervjuer, dokumentärer, Bowies handskrivna låttexter, hans målningar och teckningar, massor av annat och förstås, hans scenkläder. Alla hans scenkläder! Helt otroliga, en del så snygga så man tappar andan, andra så konstiga så man tappar andan.

Dressen ovanför var inte riktigt tänkt så här. Den skulle användas i ett tv-program och var då försedd med tre händer och inga guldbyxor. Men programmakarna tyckte det var för vågat så de tog bort den tredje handen. Då blev det ju ännu värre! Så då fick man fixa den lilla guldbyxan i sista minuten.

Alla som åker till London före 11 augusti måste se den här utställningen. Nätbiljetterna är slut men det är inga problem att komma in om man är där kl 10 på morgonen. Då får man köpa biljetter till en tidpunkt senare på dagen.

Och ja, Portobello hotel var väldigt gulligt.