onsdag 18 september 2013

Middag med kräsen gäst, chili, grottlagrad gruyère och chokladfondant

Mitt 70-tals chili con carne (uttalas gärna på svenska så det rimmar på Arne): köttfärs, bönor på burk. tomater på burk, hackad lök, vitlök och nån sorts chilipulver. Det gick fort och var lätt att göra till många. Men var det så gott egentligen?

I lördags skulle vi ha en kräsen middagsgäst som gillar slow food. Vi gjorde en långkokschili som blev helt underbar. Receptet lånade vi från SvD som hade lånat det från Tasteline.  Den fick koka i nästan fyra timmar och vi serverade den med ris, crème fraiche, bröd och en underbar limechutney som vi tagit hem från en marknad i London. Till det drack vi Vina Maipo Gran Devocion cabernet sauvignon/syrah som matchade chilin perfekt. Kraftfull, kryddig men ändå rätt mjuk. 


Ost ville vi också ha, vi bor ju numera nästan granne med en sanslös ostavdelning på ICA. Vi bestämde oss för att bara ha en ost istället för flera som konkurrerar om uppmärksamheten. Det blev en grottlagrad gruyère, en schweizisk hårdost som är oerhört smakrik och lätt att älska. Till den gjorde vi lite tryffelhonung. Jag värmde flytande honung i vattenbad och blandade i riven tryffel. Så fruktansvärt gott...

Vi drack amarone till osten och sen var det dags för desserten. Jag plankade dotterns chokladfondant med passionerade jordgubbar rakt av och det blev succé. Jag var en aning nervös medan fondanten stod  i ugnen. Får den gräddas för kort tid så blir det ju bara soppa och får den stå inne för länge blir det chokladmuffins. Jag tog dem från kylen där de stått ett par timmar, och då blev de perfekta på tio minuter. Nästa dag gräddade jag en överbliven portion som jag lät stå framme en stund innan, och den blev inte alls lika bra, muffinsvarning. 


Till desserten blev det ett sydafrikanskt starkvin, Allesverloren fine old vintage. Mycket bra till choklad!