Tryffelpasta

Tryffel är så sjukt gott! Ja, det är dyrt men det går inte åt så mycket och det funkar jättebra att frysa in. Lägg den i en burk med hushållspapper eller ris som suger upp fukten. Riset kan man också använda sen, det har tagit smak av tryffeln. Men tryffel som varit fryst ska absolut inte tinas innan den används! Jag har hört om okunnigt restaurangfolk som köpt en massa fryst tryffel och sen klagat över att det var fel på den. De hade tinat den och då blir det bara slafsigt och äckligt.

Färsk tryffel hackar man, fryst tryffel river man.  Om man ska göra jättemycket tryffelsmör ska det gå att tina den lite lite och sen köra i matberedare med smöret. Men jag har inte provat det själv.

En av mitt livs bästa måltider åt jag på en extremt otrevlig vägkrog i Italien. Vi fick vänta i evigheter på att få menyn, på att få beställa, på vinet, på maten... vi kände oss mobbade. Men när tryffelpastan kom på bordet var allt förlåtet.  Så gudomligt gott! Inte svårt att göra nästan lika bra själv.

Tryffelpasta, två personer:
Fräs lite hackad  vitlök och eventuellt lite hackad gul lök i smör. Tillsätt en dl vispgrädde, en dl vitt vin, en halv hönsbuljongtärning, ett lagerblad, lite flingsalt och lite svartpeppar. Koka ihop tills det tjocknar. Koka spagetti under tiden. När pastan är klar och såsen är tjock, stäng av spisen och rör i riven tryffel i såsen efter smak. Blanda pasta och sås före serveringen och riv på mera tryffel vid bordet.

Valfria frallor!

Frallor är bättre än limpor när man inte är så många som äter hemma. Frys in och ta fram efter behov. De här är supergoda och enkla att göra men det är bra om man har en hushållsassistent för det blir en stor deg. Valfriheten består dels i degen, dels i dekorationerna.
Deg:
50 g jäst
12 dl ljummet vatten
1 1/2 msk salt
4-6 msk olja
3 liter mjöl

Här kommer första valsituationen. Man kan köra med bara vetemjöl eller blanda vetemjöl och rågsikt. Jag har testat upp till två tredjedelar rågsikt och det har blivit hur bra som helst.

Blanda ut jästen i lite vatten, fyll på med resten av vattnet, salt och olja. Tillsätt allt mjöl på en gång i assistenten och kör ca fyra minuter.

Om du har mindre än en tredjedel rågsikt kan du baka ut degen direkt nu. Annars låt den jäsa ca en timme.

Baka ut runda bullar och lägg på plåt som är smörad eller har bakplåtspapper. Enligt det ursprungliga receptet ska det bli ca 40 frallor men jag har fått upp till 60.

Låt jäsa en timme om degen inte har jäst innan, en halvtimme om degen har jäst.

Sätt på ugnen 275 grader. Om du har varmluftsugn räcker det med 250 grader.

Nu ska du välja igen. Du kan grädda frallorna som de är eller pimpa dem lite. Hos oss är det populärt med riven ost. Annars kan du ta vallmofrön, pensla då frallorna med vatten innan så att inte alla fröna trillar av.

Grädda ca 8-10 minuter. Låt kallna på galler.

Samma deg kan användas till limpor förstås men sänk då värmen till 250 och grädda 15-20 minuter. Och innan limporna jäser, gör några skåror i dem med en vass kniv.

Rabarberpaj

Den som tyckte rabarberkräm var för simpelt kan prova på Rosendals rabarberpaj istället. Den är bara precis som en paj ska vara.
Pajdeg:
200 g smör
4 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
2 msk vatten
2 msk vispgrädde
Blanda allt och arbeta ihop. Låt stå kallt ett tag.
Kavla ut ca 2/3 av degen och klä en pajform med den. Nagga botten och grädda i 200 grader ca 5 minuter

Fyllning:
400 g rabarber
100 g mandelmassa
1 citron
50 smör
2 ägg
1 äggula
1 dl socker
Skala och skär rabarbern i mindre bitar. Riv mandelmassa och citronskal. Pressa citronen.
Smält smöret i en kastrull. Vispa äggen, gulan och sockret och häll det i smöret. Sjud några minuter. Ta kastrullen från plattan och blanda i mandelmassa och citron. Rör ihop.
Lägg rabarbern i pajskalet och fyllningen ovanpå.
Gör remsor av resten av degen och gör ett galler över pajen. Grädda i ca 180 grader 15-25 minuter, kolla då och då om den fått lite färg

Till pajen serverar du världens godaste och enklaste vaniljsås:

Vispa 3 dl grädde
Rör ihop 3 äggulor med 2 msk florsocker och 1 1/2 msk vaniljsocker. Blanda ner grädden. Klart!

Margaret Atwood: Syndaflodens år

Med Syndaflodens år kvalar Margaret Atwood in på min lista över författare som jag vill se som Nobelpristagare. Där får hon sällskapa med Joyce Carol Oates och Dag Solstad.

Dystopi betyder ungefär dyster framtidsvision. Dystopi är ett ord som återkommer i recensionerna av  Syndaflodens år och nog är det dystert. Men inte helt hopplöst ändå.

Lev i enlighet med naturen och var snälla mot varandra. Så kan man sammanfatta Margaret Atwoods budskap men i hennes framtid gör de flesta precis tvärtom. De är samvetslösa och giriga, de skövlar och manipulerar naturen. Brottslighet och korruption är normalt och kvinnorna är förstås särskilt utsatta.

Bland de få som vill leva annorlunda finns en rätt flummig grupp som kallar sig Guds trädgårdsmästare. De utgör till en början inget hot mot den härskande oordningen så de får vara någorlunda i fred med sina bikupor, örtsalvor och säckvävskläder. Trädgårdsmästarna förutser "den torra syndafloden" och den kommer också, en fruktansvärd pandemi som utrotar nästan allt mänskligt liv.

Huvudpersonerna är två kvinnor som klarar sig undan syndafloden, Toby som flytt till trädgårdsmästarna från en ovanligt vidrig plågoande, och Ren som hamnat där eftersom hennes mamma förälskat sig i en av deras ledarfigurer. Deras historier varvas, vi får följa dem från tiden då de kom till trädgårdsmästarna och framåt mot en synnerligen oviss framtid.

Det är hemskt förstås. Och fruktansvärt spännande. Angeläget. Och mitt i allt finns en humor som gör det hela lite mer uthärdligt.

Jag har sällan läst en roman som känts så kreativ.  Språket är som akrobatik, fullt av nya ord för nya företeelser, en ren njutning. Översättningen av Birgitta Hammar är fullständigt suverän.

Rabarber!

Min rabarber är så otroligt lättodlad och tacksam. Varje dag kollar man om den kommit upp och först ser det ut så här ett par otåliga dagar:

Och sen exploderar det plötsligt:

Då är det dags för årets första rabarberkräm. Superenkelt, svårt att misslyckas:

Ca 5 dl rabarber
skala om det behövs, skär i småbitar och mät upp
Häll på lika mycket vatten och koka upp
Tillsätt 2-3 dl socker (smaka av) och låt koka tills rabarbern mjuknat. Ta från plattan.
Lös upp 3 msk potatismjöl i lite vatten och rör försiktigt ner i krämen. Koka upp igen hastigt.
Häll upp i en skål och sockra ovanpå.

Man kan säkert förfina krämen med kardemumma eller, vad vet jag, stjärnanis? Men vi kör den klassiska krämen. Med mjölk eller glass eller båda delarna.

Gratisbio

Pensionärsbio häromdagen. Det finns ett ställe i stan som visar film en gång i veckan på dagtid. Det har två stora fördelar:
1. Det är oftast nya och av olika skäl uppmärksammade filmer
2. Det är gratis
Den här gången var det Nader och Simin, en iransk film som jag länge velat se. Och den motsvarade förväntningarna. Nader och Simin ska skiljas, hon vill inte bo kvar i Iran, han ser ingen möjlighet att lämna sin dementa far. Den elvaåriga dottern slits mellan dem. Han anställer en kvinna för att se till fadern på dagarna. Hon är fattig, gravid och har en arbetslös och hetlevrad man. Sen blir det en massa problem.
Det är alltså ett familjedrama. Och trots skillnaderna mellan Iran och Sverige vad gäller samhälle, kultur och religion så känns det så allmängiltigt. Jag blev så berörd. En av de bästa filmer jag har sett.
Men när den började viskades det bakom mig:
- Va! Är det inte en svensk film?
- Nej den verkar vara utländsk!
- Kanske tysk? Eller amerikansk?
Och sen när det var slut suckade de:
- Det var en konstig film!
 Den var inte ett dugg konstig! Jag ville säga åt dem att förstör inte min upplevelse nu, jag tyckte den var jättebra! Men just då hörde jag från ett annat håll:
- Det var den konstigaste film jag har sett!

Då började jag  fundera på om gratis verkligen ska klassas som en fördel. Hade damerna (jo det var damer, 90 procent av publiken var damer) behövt betala hade de nog tagit reda på vad det var för film innan de slösade bort två timmar av sina liv.