onsdag 13 mars 2013

Om böcker och deras ryggar

För ett tag sedan tog någon upp frågan i LitteraturMagazinet om hur man sorterar sina böcker. Den som skrev hade dem i färgordning och önskade sig nu flera blåa böcker... Andra hade dem i bokstavsordning, som jag, eller efter ämne eller huller om buller. Jag kan förstå de flesta men inte den där som önskade sig blåa böcker. För mig är böckerna innehållet, inte utsidan.

Just nu håller jag på att packa upp böcker. Vi har flyttat och beställt nya bokhyllor, så de flesta böckerna ligger i källaren och väntar men inte alla. Barnböckerna finns uppe i lägenheten och hyllor till dem också. Jag har nämligen sparat en hel del barnböcker för återanvändning när barnbarnen kommer på besök.

Såhär i början blir det verkligen huller om buller, finsorteringen får komma senare. Men nu ser jag vilka böcker som betytt mest för mig och mina barn, och det är tveklöst de som är fulast! De saknar helt enkelt ryggar för de är totalt sönderlästa. Där finns t.ex. böckerna om Madicken, Richard Scarrys ljuvliga detaljspäckade bilderböcker och den bok som jag nog läst flest gånger av alla, först för mig själv som barn och senare för döttrarna, Det blåser på månen av Eric Linklater.


Vilka minnen dessa böcker väcker! Vilka läsupplevelser vi haft! Ibland har det varit svårt att sluta läsa på kvällarna. Ibland var det så spännande att någon höll för öronen (Rädda Joppe - Död eller levande! av Gunnel Linde).  Ibland skrattade jag själv så jag knappt kunde läsa (Maria Bleknos av Ulf Stark). En gång var det nästan krig mellan mig och MM om vem som skulle läsa, det var Roald Dahls Kalle och chokladfabriken. Och nu står böckerna i hyllorna och väntar på att barnbarnen också ska få uppleva detta, lika mycket spänning och skratt och känslor. 

Nej, de platsar inte i något inredningsreportage, den saken är klar.