Krusbärsmarmelad - en delikatess

Det finns god mat och det finns delikatesser. Som ostron, tryffel och annat lyxigt. Jag njuter faktiskt lika mycket av min hemgjorda krusbärsmarmelad varje morgon, så länge den finns kvar. Den är fantastisk, både söt, syrlig, frisk och vacker. Och konsistensen blev perfekt den här gången. Krusbären hade legat länge i frysen, och nu äntligen blev marmeladkoket av. Varför tog jag i konserveringsmedel? Den kommer att gå åt på nolltid.

Ca en liter krusbär
en halv dl vatten
en halv liter vanligt socker
en halv citron
en gnutta natriumbensoat (onödigt)

Koka upp bär och vatten. Mosa bären lite. Ta bort från värmen och rör i sockret. Se till att det löser upp sig ordentligt. Pressa i citronen. Koka upp igen och låt koka tills marmeladprovet fungerar (häll lite marmelad på ett kallt fat och ställ i kylen några minuter. Dra med en sked genom marmeladen och kolla att den inte flyter ihop). För mig tog det ca 20 minuter. Skumma noga. Om du tror att marmeladen kommer att stå länge så ta i lite natriumbensoat, ett halvt kryddmått. Rör ut det i lite marmelad och blanda sedan ner det i grytan som ska vara borttagen från värmen. Nu ska det inte koka mer.

Häll upp marmeladen på rena och varma burkar, sätt på lock direkt och ställ att svalna.

Man kan förstås smaksätta med annat än citron om man vill, vanilj till exempel. Och man kan ta mer socker om man inte vill ha det så syrligt. Men det behövs inte för att få marmeladen att stelna. 

Den här marmeladen passar inte bara på frukostbordet utan är också perfekt på ostbrickan. Allra helst till en hårdost typ gruyère eller comté. 

Gazpacho - ett av tusen recept

Är det något man inte behöver så är det väl flera recept på gazpacho. Det finns ju redan hur många som helst på nätet. Och här kommer jag ändå med mitt. Bara för att jag är så nöjd med det.

Det viktiga här är att smaka av. Börja med ungefär de mängder jag anger och smaka sedan av och korrigera. Det är alltså inte för mycket av någonting i receptet (tycker jag) men kanske för lite...

För två personer:

• en halv liter tomatjuice
• en tredjedels gurka
• en tredjedels röd paprika
• två normalstora tomater
• en halv gul lök
• en vitlöksklyfta
• några sötmandlar, 7-8 stycken
• en skvätt vitvinsvinäger, ca två matskedar
• olivolja, ca en halv dl
• några droppar tabasco
• salt och svartpeppar
• kanske en halv tesked sambal oelek

Kör allt som inte är flytande i matberedare och blanda sedan med resten. Och SMAKA AV! Kanske lite mer vinäger? Mer gurka? Några till mandlar? Kanske lite mer vitlök,  osv osv. Tills den blir precis som du vill ha den.

Låt stå i kylskåpet tills den ska serveras, gärna ett par timmar. Servera med

• isbitar
• gurka, skalad och skuren i småbitar
• hackad gräslök

Jag la i några basilikablad också men det var mest som dekoration. En blek och lite stram rosé blir perfekt till. Här var det Minuty Prestige.

Strömming Cattelin - festmat för panka

Det finns stunder i livet när man vill ha middagsgäster fastän kassan inte ser ut att riktigt tillåta det. Då har räddningen för Mm och mig hetat Strömming Cattelin. Strömming kostar nästan ingenting, och tillagad så här är den så njutbar! Friterad persilja till är ett måste.

När det var som allra värst köpte vi hela strömmingar och fileade dem själva bara för att det blev ännu billigare.  Numera kostar vi på oss att köpa strömmingsflundror.

För fyra personer:
25-30 strömmingar utan ryggben
2 äggulor
2 dl gräddfil eller crème fraîche. Naturell yoghurt funkar faktiskt också
1 matsked ljus fransk senap
salt och peppar
ströbröd och rågmjöl till panering
smör att steka i
olja att fritera i
mycket persilja

Blanda gräddfil, äggulor, senap, salt och peppar. Lägg i strömmingen och låt den ligga minst två timmar.

Ta upp strömmingarna och vik ihop dem så att de får sin ursprungliga form. Vänd dem i ströbröd och rågmjöl blandat.

Stek dem i smör och servera med potatismos och friterad persilja. Det gör man så här:

Ta bort stjälkarna, skölj persiljan om det behövs men låt den sedan torka ordentligt! Värm oljan och lägg i persiljan. Det fräser till och när det slutat fräsa, ta genast upp persiljan med hålslev. Då är den spröd och fantastiskt god.

En fransk sauvignon blanc blir perfekt till.

Plötsligt den perfekta svampsoppan!

Jag följer gärna recept slaviskt men även jag vågar ibland improvisera. Som med svampsoppa, det gör jag ofta och den blir alltid god. Men så häromdagen blev den inte bara god utan perfekt! Vad hade jag gjort? Det blev till att försöka rekonstruera receptet, och jag tror att jag kommit på hemligheten. Så här ungefär:

För två personer
1 1/2 dl torkad svamp, jag hade trattkantareller, gul trumpetsvamp och lite karljohan
1/2 gul lök, hackad
1 jordärtskocka
1 msk smör
1 msk vetemjöl
svampspadet, ca en halv liter
1 msk tomatpuré
2 msk sherry
1 1/2 dl vispgrädde
salt och peppar
lite hackad persilja

Svampen fick ligga i varmt vatten ca en timme och jag sparade allt spad.
Sen lät jag löken bli mjuk i smöret. Skar jordärtskockan i småbitar och fräste den och svampen. Pudrade över mjölet och hällde på svampspadet. Det fick koka ca 10 minuter och sen mixade jag det hela. Tillbaka till spisen, tillsatte tomatpuré och grädde och smakade av med salt, peppar och sherry. Det fick koka upp och så var det klart att servera med persilja över.

Och varför blev den nu så ovanligt god? Jag tror att det berodde på två saker:
- Jag hade lite torkad karljohan från Ica hemma. Annars brukar jag bara använda trattisar och gul trumpetsvamp, men det är något visst med karljohan. Den höjde nivån helt klart.
- Och jag hade jordärtskockor i kylskåpet. Jag tog en liten för att testa om det gjorde någon skillnad och det gjorde det verkligen. Fylligare smak helt enkelt.

Vi drack ett fylligt rödvin till, Tokara cabernet sauvignon, och åt bröd med cheddar. En väldigt lyckad middag mitt i veckan!

Glace au four - inte bara konstigt

När julkalendern på tv hälsade på i 80-talet åt de glace au four, alltså glass i ugn. Stora killen blev enormt inspirerad och ville absolut testa. Jag avrådde, i mitt minne var det mer konstigt än gott, men han gav sig inte. Och här var det inte långt mellan tanke och handling, så en halvtimme senare stod den på bordet!

Det blev inte så hemsnickrat med tanke på brådskan. Mm och SK försvann till Ica och kom hem med färdiga tårtbottnar, polkaglass och minimarshmallows. Och jag snabbtinade äggvitor som låg i frysen. 

Såhär gjorde vi:

1. En tårtbotten lades i en pajform.

2. Jag råkade ha hallonsås över från en dessert tidigare i veckan. Den bredde jag över tårtbottnen. Annars hade det nog gått bra med sylt eller någon saftig frukt. 

3. Skedade över glassen.

4. Bredde marängsmet över glassen. Tre vitor och en dl socker, hårt vispat. Bre noga, lämna inga luckor!

5. Strödde marshmallows över marängen.

6. In i ugnen, högsta värme, hos oss 300 grader. Håll koll nu, ta ut så fort det börjar få färg, det tar någon minut. 

Javisst var det konstigt. Men det var faktiskt gott också! 

Ett meningslöst recept - salmbärschutney

Jag har ett antal fixa idéer. En av dem är att om man har tillgång till bär så måste man plocka dem. Därför plockar jag salmbär varje sommar och därför har vi salmbärssylt som är flera år gammal i kylen. Den är ju ärligt talat inte världens godaste och är bara oumbärlig till saffranspannkaka som inte förekommer överdrivet ofta i vårt hem.

Men i somras var jag där igen, vanemässigt plockande och stötte på en granne. Han hade funderat på att försöka göra gelé den här gången. Men vår kyl är nästan lika full med olika soters gelé som med sylt så jag var tvungen att tänka vidare. Och så blev det chutney. Jag hade kollat vad köpt chutney innehöll och jag sökte lite här och där på nätet och till slut kokade jag ihop något som jag tyvärr inte exakt kan redogöra för. Se därför denna text mer som inspiration än recept.

Jag hade ca ett halvt kilo salmbär och blandade med
en halv stor rödlök i skivor
ganska mycket färsk mynta, ungefär en planta
socker, jag hade rörsocker och smakade mig fram eftersom bären redan var frysta med socker
lite chiliflakes, kanske en halv tesked
saft från en lime
en skvätt, kanske en halv dl balsamvinäger

Det var nog allt tror jag. Knepet var att låta det småkoka länge, nästan en timme. Smakerna flöt ihop och konsistensen blev homogen och inte så kärnig som sylten brukar bli.

Ja den blev jättebra. Men det var väldigt dumt att inte skriva ner receptet...

Slånbär och bubbel - sparkling sloe

Som jag skrivit tidigare är slånbärssaft tacksam att använda i drinkar. Detsamma gäller definitivt för slånbärslikör. Den är ju så söt så här ska man inte ha någon sockerlag. Senast gjorde jag en variant som fick namnet Sparkling sloe:

Först in med två champagneglas i frysen. Sen muddlade jag lime och mynta, en kvarts lime per glas och ca 10 myntablad. Hällde över i glasen och fyllde på med likör och prosecco i ungefär samma proportioner som när man blandar ett glas saft.

Den blev verkligen väldigt lyckad, väldigt frisk och alla smaker kom till sin rätt.

Det går säkert lika bra med cava, men jag tror det är onödigt att använda champagne.