Handlingen är märklig. Huvudperson är Dell Parsons, 60 plus när han berättar, 15 när historien utspelar sig. Han är då (som ung alltså) en ganska barnslig tonåring med en tvillingsyster som ligger rejält före i utveckling. Föräldrarna är mycket omaka, en snygg slarver till pappa och en intellektuell och rätt pretentiös mamma. De älskar inte varandra men de älskar sina barn.
Redan på första sidan får vi veta att föräldrarna kommer att råna en bank, vilket ter sig totalt osannolikt till en början. Hela första delen handlar om tiden före rånet, själva rånet och när föräldrarna åker fast och barnen lämnas ensamma i väntan på att myndigheterna ska ta hand om dem. Det är en fantastisk familjeskildring, om relationer, om det som sägs och inte sägs, om kärlek och tillhörighet. Det är också ett mycket ömsint porträtt av huvudpersonen.
Andra delen tilldrar sig i Kanada där Dell hamnar med hjälp av en kollega till hans mamma. Hon kör honom dit (systern har redan givit sig iväg själv till Kalifornien) för att rädda honom från att bli omhändertagen och han får arbete och bostad hos kollegans syster, en mystisk man som har ett hotell ute i ingenstans. Dell beundrar Arthur Remlinger, hotellägaren och försöker få hans uppmärksamhet. Han blundar för Remlingers obehagliga sidor och berättelserna om hans mörka förflutna, och blir till slut indragen i och vittne till ett dubbelmord som Arthur begår.
Därefter följer en kort epilog där det framgår att Dell gick vidare i livet, blev lärare, gifte sig och blev kvar i Kanada. Han träffar sin syster ett par gånger, hon har haft ett mycket hårt liv, och deras sista möte är oerhört drabbande att läsa. Hon är då döende, märkt av cancern men helt osentimental och Dell är lika fåordig som han varit hela boken igenom. Richard Ford säger att han själv grät när han läste det avsnittet och jag förstår honom.
Men egentligen är det ju inte handlingen som gör Canada så lysande. Det är Fords sätt att skriva, hans avskalade men aldrig cyniska stil, hans stillsamma och kloka reflektioner 50 år efteråt om vad som hände, hans respekt för alla personerna, hans sömlösa övergångar mellan den aningslöse femtonåringen Dell och den äldre mannen som ser bakåt och försöker förstå och analysera vad som hände.
Det har varit mycket prat om spoilers när det gäller Canada. Författaren berättar ju själv i sina första rader vad som kommer att hända, men det är verkligen inget som skadar läsupplevelsen på något sätt. Tvärtom förhöjer det faktiskt spänningen. För det är förutom allt annat, en väldigt spännande bok.
Det finns så mycket att säga om den här romanen, jag lyckas inte återge allt jag upplevt när jag läste den. För den som vill veta mer och läsa lite mer kvalificerade recensioner rekommenderar jag t.ex. den här: http://www.theguardian.com/books/2012/jun/03/canada-richard-ford-review. Och framförallt, läs boken!
