Filmfestival!

Om man är pensionär och bor i Stockholm och gillar film så kan man uppleva nästan total lycka en dryg höstvecka. Då äger Stockholms filmfestival rum, och allt är billigare för pensionärer! Årskortet kostar 160 kr och en biljett 50 eller 75! Sju filmer hann jag med. Här lite om dem och vad de (inte) handlar om:

- Call girl. En riktig käftsmäll. Jag kunde knappt resa mig ur biofåtöljen, så tagen var jag. Stark, tät, oerhört snygg och väldigt gripande film om förlorade småtjejer och deras maktlöshet. Den handlar inte om Olof Palme som man kan tro när man läser tidningarna. Snarare var det en dundermiss och totalt onödigt av filmskaparna att göra makthavarna igenkännliga.

- Caesar måste dö. Av bröderna Taviani. Om fångar på ett högriskfängelse som deltar i ett projekt där de sätter upp Shakespeares Julius Caesar. Inspelad på ett fängelse med interner i rollerna. Också väldigt gripande, om frihet och fångenskap. Shakespeares pjäs känns mer levande än om jag sett den direkt.

- Lotus. Kinesisk film om en ung sanningsälskande tjej som gör sig omöjlig överallt och som det går illa för. Inte så lyckad film men kul att se lite nutida kinesisk vardag.

- The Central Park Five. Dokumentär om fem svarta killar som i sina tidiga tonår 1989 greps misstänkta för en brutal våldtäkt på en vit kvinna i Central Park, New York. De drevs att erkänna, vettskrämda och förvirrade och spärrades in, fyra på ungdomsvårdsskola och en i fängelse. Långt senare erkände den verklige gärningsmannen. Killarna har aldrig fått någon upprättelse, och deras liv är mer eller mindre förstörda. Oerhört upprörande film, väldigt välgjord.

- Dom över död man. Jan Troells film om Torgny Segerstedt. Väldigt intressant men lite träig. Lika mycket om Segerstedts knepiga privatliv som om hans stenhårda hållning mot nazismen. Pernilla August gör ännu en lysande prestation (den första var i Call girl). Hon måste vara en av våra största skådespelare i dag

- Beasts of the southern wild. Mycket märklig film om en grupp människor i Louisianas träskmarker som lever för sig själva lite bortom civilisationen. Katrina-orkaner och översvämningar hotar deras existens men de vägrar låta sig evakueras. I centrum står sexåriga Hushpuppy, en helt fantastisk liten tjej. Först kändes det lite Tree of life (den jobbigaste film jag har sett) men sen blev det handling och spänning och tårar och dramatik och alldeles underbart!

- The Master. Omtalad  film av Paul Thomas Anderson med Philip Seymour Hoffmann och Joaquin Phoenix. Känd för att den inte handlar om scientologerna. Nåja, det handlar om en snarlik sekt och Hoffmann är den karismatiske sektledaren. Här är det på gränsen till mer uppvisning än film. Phoenix och Hoffmann slår nästan knut på sig själva i jakten på en Oscar. Hoffmann lyckas dock ändå verka så totalt obesvärad i sin roll, han är helt makalös. Det är helt enkelt en fest att se honom i varenda scen. Phoenix är också imponerande men det känns nästan som om han jobbar lite för mycket...

Matminne - kalvhjärna och chokladmousse

För många år sen var Mm och jag i Paris för att gå på 50-årskalas. Vi bodde på ett litet hotell där en av de andra kalasgästerna också bodde. Mm var jätteförkyld första dagen, helt under isen och blödde näsblod, eländigt. Jag som hade tänkt åka över halva stan för att gå på någon lyxig restaurang.

Men Mm hade spanat in ett litet ställe typ tio meter från hotellet som han tyckte såg bra ut, de hade nämligen vita dukar på borden. Det var ett säkert tecken enligt honom. Och längre än så orkade han ju inte gå, så vi gick dit tillsammans med vår nyvunna vän, den tredje kalasgästen.

Det var verkligen ett gulligt ställe med virkade spetsar överallt och en stor, vänlig kvinna som tog emot oss. Men överallt satt ensamma män och åt något som såg skumt ut och som jag aldrig hade sett förut. En titt på menyn avslöjade att det var tête de veau, kalvhuvud. De åt hjärnor...

Jag var alltså misstänksam trots virkade spetsar men det fanns annat på menyn. Vi åt en ljuvlig chateaubriand, men det som fastnat bäst i minnet är efterrätten. Vi beställde chokladmousse, och istället för varsin liten portion fick vi en jätteskål att dela på. Ställets ägare noterade stolt vår entusiasm, hämtade en sked och slevade upp lite ur vår skål även till sällskapet vid bordet bredvid som suttit och tittat avundsjukt.

Det var en mild, rätt ljus och luftig chokladmousse, inte alls som den vi brukar göra hemma men minst lika god.

Hos oss är det Cattelins chokladmousse som gäller, nu och alltid. Alla försök att förnya receptet har stött på hårt motstånd i familjen:

1/2 dl starkt kaffe
100 g mörk choklad
1 äggula
3 dl grädde

Värm kaffet försiktigt och låt chokladen smälta i det. Låt kallna. Rör i äggulan. Vispa grädden, inte för hårt och blanda allt.

Slånbärssaft

Av alla alkoholfria drycker finns ingen godare än slånbärssaft. Med sin komplexitet, söt och samtidigt kärv och frisk, funkar den lika bra som rödvin till maten. Men barn gillar den också, åtminstone gör SK (Stora Killen, mitt fyraåriga och hittills enda barnbarn) det. Den är en suverän törstsläckare. Så den går fort åt, det blir inte mycket saft av en massa bär.


Receptet finns i Svenska bärboken och är omöjligt att misslyckas med. Minst två liter slånbär bör man ha för att det ska vara meningsfullt. Om de plockas före den första frosten bör de ligga i frysen något dygn innan de används. Där kan de för övrigt ligga nästan hur länge som helst.

Lägg slånbären i en bunke som har lock. Koka upp vatten (ca en halv liter till två liter bär) och när det kokar, häll det över bären, det ska täcka precis. Lägg på locket.

Låt stå till nästa dag, sila då av vattnet och koka upp det igen och häll tillbaka det över bären. Om det inte täcker så ta lite mer vatten.

Upprepa det här ett par dagar, tre till fem dagar kanske. Det här är det enda som kan vara knepigt, jag glömmer lätt bort att upprepa ritualen om jag har ställt undan bunken. Men det gör inget om man glömmer någon dag.

Nu är det dags att sila av saften för sista gången. Då bör man köra den i silduk för att den inte ska bli så grumlig. Mät saften och koka upp den. Tillsätt ungefär 6,5 dl socker per liter avrunnen saft och koka upp igen. Skumma ordentligt. Om du ska ha konserveringsmedel i, rör ut ett kryddmått bensoat per liter saft i lite av saften och blanda i. Häll upp på varma rena flaskor och förslut dem.


Funkar också att blanda drinkar med. Den här gjorde jag på rom, slånbärssaft, vitt vin, sockerlag och mynta. Den blev väldigt god.