Filmfestival!

Om man är pensionär och bor i Stockholm och gillar film så kan man uppleva nästan total lycka en dryg höstvecka. Då äger Stockholms filmfestival rum, och allt är billigare för pensionärer! Årskortet kostar 160 kr och en biljett 50 eller 75! Sju filmer hann jag med. Här lite om dem och vad de (inte) handlar om:

- Call girl. En riktig käftsmäll. Jag kunde knappt resa mig ur biofåtöljen, så tagen var jag. Stark, tät, oerhört snygg och väldigt gripande film om förlorade småtjejer och deras maktlöshet. Den handlar inte om Olof Palme som man kan tro när man läser tidningarna. Snarare var det en dundermiss och totalt onödigt av filmskaparna att göra makthavarna igenkännliga.

- Caesar måste dö. Av bröderna Taviani. Om fångar på ett högriskfängelse som deltar i ett projekt där de sätter upp Shakespeares Julius Caesar. Inspelad på ett fängelse med interner i rollerna. Också väldigt gripande, om frihet och fångenskap. Shakespeares pjäs känns mer levande än om jag sett den direkt.

- Lotus. Kinesisk film om en ung sanningsälskande tjej som gör sig omöjlig överallt och som det går illa för. Inte så lyckad film men kul att se lite nutida kinesisk vardag.

- The Central Park Five. Dokumentär om fem svarta killar som i sina tidiga tonår 1989 greps misstänkta för en brutal våldtäkt på en vit kvinna i Central Park, New York. De drevs att erkänna, vettskrämda och förvirrade och spärrades in, fyra på ungdomsvårdsskola och en i fängelse. Långt senare erkände den verklige gärningsmannen. Killarna har aldrig fått någon upprättelse, och deras liv är mer eller mindre förstörda. Oerhört upprörande film, väldigt välgjord.

- Dom över död man. Jan Troells film om Torgny Segerstedt. Väldigt intressant men lite träig. Lika mycket om Segerstedts knepiga privatliv som om hans stenhårda hållning mot nazismen. Pernilla August gör ännu en lysande prestation (den första var i Call girl). Hon måste vara en av våra största skådespelare i dag

- Beasts of the southern wild. Mycket märklig film om en grupp människor i Louisianas träskmarker som lever för sig själva lite bortom civilisationen. Katrina-orkaner och översvämningar hotar deras existens men de vägrar låta sig evakueras. I centrum står sexåriga Hushpuppy, en helt fantastisk liten tjej. Först kändes det lite Tree of life (den jobbigaste film jag har sett) men sen blev det handling och spänning och tårar och dramatik och alldeles underbart!

- The Master. Omtalad  film av Paul Thomas Anderson med Philip Seymour Hoffmann och Joaquin Phoenix. Känd för att den inte handlar om scientologerna. Nåja, det handlar om en snarlik sekt och Hoffmann är den karismatiske sektledaren. Här är det på gränsen till mer uppvisning än film. Phoenix och Hoffmann slår nästan knut på sig själva i jakten på en Oscar. Hoffmann lyckas dock ändå verka så totalt obesvärad i sin roll, han är helt makalös. Det är helt enkelt en fest att se honom i varenda scen. Phoenix är också imponerande men det känns nästan som om han jobbar lite för mycket...