Ekstedt

Igår åt vi middag på restaurang Ekstedt. Vi hade egentligen inget särskilt att fira, förutom min svågers 60-årsdag men han själv firade den i Italien. Skälet att lyxa till det så på en vardag var helt enkelt att vi behövde, inte utplåna men uppväga minnet av en absurt misslyckad utemiddag för ett tag sedan. Att utplåna sådana minnen går tyvärr inte, det finns inget som fastnar så väl som en riktigt trist måltidsupplevelse. Jag ska försöka att inte avslöja vilken restaurang det handlade om den gången.

Men Ekstedt var helt suveränt! Vi hade visserligen inte fattat innan att man behövde beställa två rätter för att bli mätt utan trodde att vi rörde oss i mellanprisklassen. Det kunde ju ha framgått på deras webbplats men ok, vi fick i alla fall veta det i god tid innan vi beställde. Så vi körde fyrarättersmenyn med vinpaket.

Det började med öring med eldbakade rödbetor, ostron och persilja. Osannolikt gott! Till det en väldigt diskret chenin blanc från Loire. Alla viner var för övrigt europeiska.

Så kom kungskrabban med fläsk, korv och två sorters tomater, syltade och skorstensbakade (!, de smakade faktiskt skorsten) och, om jag minns rätt, mandel. Vinet var en riesling från Alsace med väldigt mycket smak och syra.  Och den tredje rätten var ankbröst med majs och sommartryffel tillsammans med en pinot noir från Österrike.

Jordgubbar till efterrätt förstås, lite överarbetade tyckte Mm, med glass, jordgubbssylt, havre, jordgubbskola och kardemummagrädde. Samt en fantastisk tokajer!

Finns det något mer välgörande för själen än en kanonmiddag?