Matminnen. Grillkorv

Det sägs att det är lättare att komma ihåg de riktigt äckliga matupplevelserna än de härliga. Det stämmer tyvärr även för mig. Jag har varit med om några fantastiska middagar som jag då, medan jag satt där, tänkte på som oförglömliga. Men det enda jag minns är att de var fantastiska, inte vad jag åt eller hur det smakade.

Med några få undantag. I min barndom, det måste alltså ha varit på 50-talet, tog min mamma med mig och min lillasyster till en av stans första grillbarer, Folkes på Folkungagatan i Stockholm. Min pappa åt ofta ute i tjänsten och tyckte inte det var roligt, så restaurangbesök var rätt sällsynta för oss barn. Men han var väl bortrest då och mamma var måttligt road av att laga mat, alltså blev det Folkes.

Jag åt grillkorv och pommes frites. Det var så otroligt gott! Jag kan fortfarande känna korvsmaken när jag tänker på det, lite köttig, lite bränd... Vilken upplevelse!

Många många år senare, under min första graviditet, mådde jag illa i stort sett hela tiden. Jag magrade och såg till slut ut som en tandpetare med en liten kula framtill. Aptiten var noll med ett undantag. Flera gånger i veckan gick jag direkt från jobbet till en korvkiosk och köpte en grillad med bröd. Den smakade underbart och gick ner utan problem.

Och nu har jag ätit ostron och anklever och patéer och filéer och parfaiter och sorbeter och kanapéer och massor av andra delikatesser. Och jag ska inte säga att grillkorv är godare för det vore verkligen inte sant. Men den har en särskild plats i mitt hjärta. Ingen ketchup, bara senap.