Jag tänker inte recensera lördagens Bruce Springsteen-konsert på Ullevi. Det finns så många andra som gör det så mycket bättre. Men det känns nästan som att ha varit med och skapat historia. Det finns knappt ord för det vi upplevde där, jag och
66 000 andra.
Vad var det som gjorde kvällen så speciell? Bruce själv utstrålade en sådan enorm spelglädje och kärlek till publiken. Och kärleken var ömsesidig. Vi svarade på allt, var med på allt och jublade åt allt. Jag har nog aldrig sett en lyckligare publik.
Det fanns inga svackor under mer än tre och en halv timmes spelning, bara det är ju så märkligt. Det var helt enkelt fest hela tiden. Så tätt, så tungt och så starkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar