Det lyxigaste jag någonsin har gjort kanske inte framstår som så superlyxigt för alla andra. Det var för några år sen. Mm sa: Jag har köpt biljetter till Mavis Staples på Berns. Och jag invände: Men då är ju vi på Gotland! Ja det var vi, men vi flög hem den dagen, åkte till Berns och åt middag, såg och hörde en oförglömlig konsert och åkte hem och sov i hemmavillan för att sen flyga tillbaka till Gotland nästa dag.
Sedan har jag sett Mavis Staples en gång till, för tre år sedan på Nalen, men den konserten gjorde inte samma intryck. Men förra veckan var det tredje gången gillt. Då var hon åter på Nalen, 74 år, nyopererad i knät men i fullständig toppform. Så medryckande, så strålande. Och rösten, det är ofattbart, den är lika stark och ung. Hon ger mig verkligen hopp om att man inte behöver bli gammal bara för att man blir gammal…
Såhär lät det när hon gjorde I´ll take you there för Barack Obama och andra i Vita huset för ett par månader sedan. Och jag lovar, om det lät bra så var det betydligt bättre ös på Nalen. Hon var kraftfullare, släppte loss mer, hade ett roligare band och inte minst, en mycket piggare publik.
We´ll be back, lovade hon när hon lämnade scenen och jag ser ingen anledning att tvivla på det. Och jag kommer att vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar