Har just sett Ida, en polsk film som fått de flesta priser som går att få. Och det är den värd, det är en fantastisk film.
Det handlar om den unga Anna, som växer upp föräldralös i ett kloster och som innan hon ska avge sina löften uppmanas att kontakta den enda släkting hon har i livet, mostern Wanda. Anna ger sig motvilligt ut utanför klostermurarna och möter världen.
Mostern är en desillusionerad, kedjerökande domare som halkat ner i karriären och dricker lite för mycket. Hon berättar för Anna att hon (Anna) egentligen heter Ida Lebenstein och är judinna, att hennes föräldrar dödades i andra världskriget och de ger sig tillsammans iväg för att hitta deras grav. En fruktansvärd historia öppnar sig för dem. Idas familj mördades av sina egna grannar som så många andra judar i Polen under andra världskriget.
Filmen är svartvit, och fotot är något av det vackraste jag har sett. Den unga, mycket oskuldsfulla Ida och hennes cyniska moster är båda så sparsmakat och inkännande gestaltade. Inte ett ord sägs i onödan. Ida iakttar världen och försöker förstå vem hon är i den, medan Wanda lämnar den, hon har sett alltför mycket.
Ida är en makalös film som jag hoppas får en stor publik även i Sverige. Här är trailern:
https://www.youtube.com/watch?v=oXhCaVqB0x0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar