Det är kärnan i The Circles verksamhet för bokens huvudperson Mae Holland. Hon köper budskapet med hull och hår och vet inte till sig av lycka när hon får jobb där. The Circle är världens mest attraktiva, snabbast expanderande och mest inflytelserika arbetsplats, en sorts sammansmältning av Google, Facebook, Twitter och alla andra system för kommunikation på nätet. Men den är framförallt en utvecklingsfabrik. Här kommer man dagligen fram med ny teknik för att hitta bortförda barn, hålla ögonen på polisen i militärdiktaturer, hålla koll på sitt eget hälsotillstånd, se till att alla använder sin rösträtt, spåra upp förrymda brottslingar och mycket mycket annat. Kreativiteten är oändlig. Mae hamnar i främsta ledet genom att bli "transparent", dvs hon går alltid omkring med en liten kamera om halsen så att allt hon gör ses av alla hennes följare, vilka är flera miljoner till antalet. Pressen på landets (USAs förstås) makthavare att också göra sig transparenta ökar ständigt, och de som tillåter sig att ifrågasätta The Circle ertappas omgående med barnporr i datorn eller något annat som omöjliggör fortsatt karriär… För egen del noterar Mae att hon både blir trevligare och äter hälsosammare när hon är ständigt iakttagen.
Något organiserat motstånd mot The Circle finns inte, det finns bara enskilda stackare som vill vara ifred. Som Maes föräldrar och expojkvän. Men det finns inte längre något sådant som att vara ifred, den som vill det måste ha något att dölja eller vara hopplöst teknikfientlig.
Personskildringen är inte den här bokens starka sida. Inte heller symboliken eller metaforerna som är mer än övertydliga. Men ändå: det här är en bok som jag inte kunde släppa. Den är så nutida, så kreativ och tankeväckande, så underhållande och så obehaglig, så mystifierande och faktiskt också rolig ibland. Den har många bottnar och jag funderar redan på att läsa om den snart för att upptäcka nya detaljer.
