Ida - en makalös film

Har just sett Ida, en polsk film som fått de flesta priser som går att få. Och det är den värd, det är en fantastisk film.

Det handlar om den unga Anna, som växer upp föräldralös i ett kloster och som innan hon ska avge sina löften uppmanas att kontakta den enda släkting hon har i livet, mostern Wanda. Anna ger sig motvilligt ut utanför klostermurarna och möter världen.

Mostern är en desillusionerad, kedjerökande domare som halkat ner i karriären och dricker lite för mycket. Hon berättar för Anna att hon (Anna) egentligen heter Ida Lebenstein och är judinna, att hennes föräldrar dödades i andra världskriget och de ger sig tillsammans iväg för att hitta deras grav. En fruktansvärd historia öppnar sig för dem. Idas familj mördades av sina egna grannar som så många andra judar i Polen under andra världskriget.

Filmen är svartvit, och fotot är något av det vackraste jag har sett. Den unga, mycket oskuldsfulla Ida och hennes cyniska moster är båda så sparsmakat och inkännande gestaltade. Inte ett ord sägs i onödan. Ida iakttar världen och försöker förstå vem hon är i den, medan Wanda lämnar den, hon har sett alltför mycket.

Ida är en makalös film som jag hoppas får en stor publik även i Sverige. Här är trailern:

https://www.youtube.com/watch?v=oXhCaVqB0x0

Bruno K Öijer, poesi och jag

Rocky, seriefiguren alltså, funderade häromveckan på poesiuppläsningar. Poesi ska ju läsas tyst, tyckte han, men å andra sidan, vem skulle vilja komma och lyssna på en poet som läser tyst?

Jag kunde inte vara mindre överens med Rocky. Att läsa poesi (tyst) ger mig för det mesta ingenting. Jag försöker läsa tillräckligt sakta, försöker hitta rytmen, försöker fatta, men alltför ofta blir jag kvar utanför. Det känns som om poeten talar ett språk som jag inte förstår. Och om jag ändå hänger med så blir jag sällan särskilt berörd. Det är inte poesin det är fel på, det är jag som saknar mottagningsutrustning.

Men när jag hör Bruno K Öijer läsa sina dikter! Han ger dem liv och mening, han lyfter texten så att även jag kan ta emot den. Jag har varit på två uppläsningar med honom, för sex år sedan och nu i söndags. Jag köpte också hans böcker som var nya då, Svart som silver och Och natten viskade Annabel  Lee. Och när jag läser i dem efteråt har jag kommit lite närmare poesins mysterium, iallafall när jag läser de dikter jag hört honom läsa.

Som den här:

Du fick aldrig veta

att när du rest satt jag kvar

vid avtrycket i gräset där du legat

jag förde min hand

över det nedpressade gräset och det var

som om jag behövde och vårdade din frånvaro mer

än jag behövde och vårdade dig

det var som ingenting fick komma tillbaka

om du återvänt

hade du gjort intrång

du hade stört smärtans landvinningar

och du får aldrig veta hur ömt och starkt jag

talade till din skugga i gräset

det var som om jag redan sörjde dej

som om jag försökte vänja mej vid

vad som väntar oss alla

och att priset för en människas insikt

är en känsla av övergivenhet

som redan från början uteslutit och raserat tron
på en varaktig kärlek

Visst är den vacker? Men den är ännu vackrare när Bruno K läser: 

https://www.youtube.com/watch?v=YiKw7_Y-7fQ

Stämningen var nästan euforisk på Södra teatern i söndags. Nya dikter och gamla succénummer varvades, applåderna och inropningarna ville inte ta slut. Hela turnén lär vara utsåld. Kanske kommer han igen om fem-sex år eller så.  Under tiden finns iallafall Youtube.

Lottie Moggach: Kyss mig först. Läs den nu!

Inte för att den här boken behöver någon draghjälp, den har redan dragit in miljoner. Men det finns säkert någon därute som inte hört talas om den eller som, i likhet med mig, tycker att det låter som ännu en engelsk chic lit.

Men det är det inte. Det är en spännande, tankeväckande, obehaglig och imponerande debutroman om människor och internet och vad de gör med varandra.

Leila, berättaren, är datanörd. Hon har växt upp mycket ensam men inte olycklig, mer eller mindre i symbios med sin mamma som hon vårdade de sista åren innan hon gick bort i ms. Leila sitter mest och spelar World of warcraft dygnet runt men så hittar hon en sajt på nätet där man diskuterar filosofiska frågor, Red Pill. Efter att ha utmärkt sig i diskussionerna där blir hon kontaktad av sajtens grundare och ägare som vill ge henne ett uppdrag: En kvinna, Tess, vill ta sitt liv men inte utsätta sina anhöriga för förlusten. Vill Leila ta över hennes identitet på nätet och fortsätta hålla kontakten med Tess omgivning?

Tess-projektet ger Leilas liv mening. Innan Tess går bort måste hon förse Leila med all nödvändig information om sig själv. De två är så olika som om de kom från varsin planet men nu måste de samarbeta. Och när Tess "checkar ut" tar Leila över…

Här finns hundratals smarta iakttagelser om vårt liv på nätet och sociala medier, här väcks frågor om vilka vi vill vara, hur vi vill vara och hur vi vill framstå. Det är en spännande berättelse, och en del kallar den thriller. Strålande personskildringar, enormt lättflytande språk, rolig och tragisk och som sagt obehaglig. Och den känns väldigt, väldigt samtida, som om den skrevs igår. Så läs den nu, nästa år känns den kanske redan lite dammig.

Barnmat för vuxna. Avocadosallad med aioli

Ungefär en gång varje sommar blir det avocadosallad med aioli. För några dagar sedan var det dags igen och då frågade Mm: Var kommer egentligen det här receptet från? Och jag funderade och funderade och kom fram till att jag har faktiskt hittat på det själv! Det var väldigt många år sedan jag gjorde det första gången och sedan dess har jag varierat det genom åren. Men en del ingredienser måste vara med.

För två personer:
En mogen avocado
En liten banan
En kvarts gurka ungefär, skalad och i bitar, inte tunna skivor
Någon sorts sallad, gärna lite besk
Fyra, fem champinjoner

Sedan blir det lite mer valfritt:
Räkor eller rökt skinka
Kanske ett hårdkokt ägg
Några rädisor
En bit stjälkselleri
Vad man vill, tomater kanske, eller oliver. Jag skulle inte ha paprika eller lök men det är inte förbjudet.

Jag kan höra protesterna: Avocado och banan! 70-tal! Barnmat! Ja, det kan lätt bli lite mesigt, det är därför det är bra med lite besk sallad, kanske endiver, och det är därför det är helt nödvändigt att matcha salladen med en aioli med sting.

Aioli är vitlöksmajonnäs. Det är inte svårt att göra men det kräver tålamod och rumstempererade ingredienser. Ta fram allt i god tid innan det hela ska vispas ihop.

Två äggulor
En tesked vinäger
Salt och peppar
En tesked fransk senap
1 1/2-2 dl olja
Lite, en halv tesked kokande vatten
Två vitlöksklyftor

Rör ihop vinäger, salt, peppar och senap med äggulorna.
Tillsätt oljan droppvis under vispning, här kommer tålamodet in.
När majonnäsen är klar, pressa och rör i vitlöken.
Till slut, rör i lite lite kokande vatten.

Och så ett fräscht rosévin med bra syra, bröd och ost. Tro mig, det blir en så vacker måltid, lätt och somrig, inte barnslig alls.

PS. Det ska stavas med k på svenska, avokado, men jag tycker det ser så konstigt ut.

Inte bara ramslökspesto… Germans sås

Middagen med ramslökspesto som jag beskrev nyligen var som sagt väldigt lyckad. Den innehöll ju också en hel del annat gott. Mm grillade en stor bit lax med skinnet nedåt, inte i folie  utan direkt på gallret. Penslad med lite olja, persillade och grillkrydda. Rostade grönsaker, potatis, morot, färsk lök och sparris och sist men inte minst Germans sås som blivit en klassiker i vårt sommarkök.

German var med i ett matlagningsprogram som hette Landgång för ett par år sedan. Han var kock på ett tankfartyg och han gjorde den här lika enkla som goda såsen som passar till det mesta grillade men allra bäst till fisk:

Blanda lika delar crème fraiche och lättmajonnäs, pressa i lite citronsaft och krydda: salt, peppar och därefter generöst med örtkryddor. Torkade går bra men färska är lite fräschare, dill, persilja och gräslök.

Nästan löjligt enkelt men så gott!

Tack, Karl Ove och Linda Knausgård!

Har precis avslutat mitt Knausgårdprojekt, dvs läst ut alla sex delarna.

Jag tänker inte recensera Min Kamp, det har så många andra gjort så ingående och ambitiöst. För mig har att läsa Knausgårds Min kamp inte liknat att läsa något annat, det har varit en helt annorlunda upplevelse. Det är meningslöst att prata om "en bra bok" eller "en tråkig bok" för det har helt enkelt inte känts som att läsa litteratur utan som att kliva in i en annan människa.

Jag har varit gift med samma person i 37 år. Jag har tre vuxna barn och två barnbarn. Jag har väldigt nära kontakt med allihop och anser mig känna dem oerhört väl. Men ändå inbillar jag mig just nu att det inte finns någon människa som jag känner så väl som Karl Ove Knausgård.

Det jag känner just nu är en enorm tacksamhet. Tack Karl Ove Knausgård för din fantastiska skrivkonst och för din ofattbara uppriktighet. Och tack Karl Ove och Linda Knausgård för ert stora mod och  generositet att dela detta med mig och världen.

Alla älskar ramslök

Ramslöken växer vilt bland annat på Gotland. Bladen påminner om liljekonvaljens men det är omöjligt att ta fel: ramslöken doftar milt av vitlök och varken stjälken eller blommorna liknar liljekonvaljen. Alla delar är ätliga.

I år var entusiasmen för att leta ramslök större än vanligt. Vi hade en gäst som var väldigt ramslökssugen plus att SK visade ett oväntat stort intresse (kanske delvis för att han var lite kär i vår gäst…). Vi gav oss iallafall iväg och plockade. SK ville inte vara med på bild men fångsten ville han gärna visa upp.

I bilen hem diskuterade vi vad vi skulle göra med vår ramslök. SK ansåg att den kunde användas otillredd, som krydda men han stödde också förslaget om ramslökspesto till den grillade laxen som vi skulle ha till middag. Och så blev det: ramslökspesto och lite hackad ramslök vid sidan om. Det blev så gott!

Det här är precis ett sådant recept som jag själv inte brukar gilla; inga exakta måttangivelser! Men vi tog lite i  taget av allt och ökade på vartefter. Och vi använde alltså hela plantorna, stjälkar, blad och knoppar.

Ramslökspesto:

Ramslök, drygt 50 gram

1 dl olivolja ungefär

En bit parmesan, den behöver inte rivas, skär den bara i bitar

ca 25 g pinjenötter

salt och peppar

Kör allt i matberedare tills det blir lite krämigt och sen, smaka av, komplettera, smaka av, komplettera, tills det blir perfekt!

På bilden syns peston i förgrunden och bakom den naturell hackad ramslök.

Jag antar att det går att spara pesto som blir över några dagar. Det blev aldrig aktuellt här.