Att ha läst Ulysses

Jag skrev här förra året om att mm hade ett pågående projekt att läsa Ulysses av James Joyce under ett år. Ja, nu är det klart. Han hade ju räknat lite slarvigt så sista dagen fick han läsa betydligt mer än två sidor för att bli klar på utsatt tid, den 16 juni, Bloomsday.

Jag är djupt imponerad och intervjuade honom lite:
- Vad var det bästa med att läsa Ulysses?
- Det roligaste är att ha läst den, att verkligen ha läst hela Ulysses, vartenda ord. Sen är det också väldigt intressant läsning. Fantastiskt att en författare kan skildra en enda dag på det sättet, att hålla intresset vid liv hela tiden.
- Vad var jobbigt?
- Kanske alla ord som man inte förstod direkt. Jag hade god hjälp av den gamla översättningen där. Och av Olof Lagercrantz bok Om James Joyces Odysseus. Men annars är den inte så svårläst som många tycks tro.
- Något som överraskade dig?
- Det finns ju nästan ingen skildring alls av staden Dublin där allt tilldrar sig. Ändå känns det som att man är där och att man ser gator och hus och fordon framför sig eftersom man följer personerna så nära när de rör sig i staden.
- Vem skulle du rekommendera att läsa Ulysses?
- Det måste vara en person med tålamod.
- Vad väntar nu?
- Nu ska jag läsa Erik Anderssons bok om översättningsarbetet, Dag ut och dag in med en dag i Dublin!

Att läsa Ulysses

Låt mig säga det genast: Jag läser inte och har inte läst James Joyces Ulysses. Jag började en gång för mycket länge sen på den tidigare översättningen, den som hette Odysseus, men jag kom inte långt. Nej det här handlar om MM och hans pågående projekt.

Han fick Ulysses, alltså Erik Anderssons nya översättning, i present i våras, nästan 800 sidor. Som bekant (?) utspelar sig hela boken under en enda dag, den 16 juni 1904. Och numera firar alla Joycefans den 16 juni som Bloomsday. Leopold Bloom är ju huvudpersonen i Ulysses.

På Bloomsday i år inledde MM projektet Att läsa Ulysses. Han hade räknat ut att om han läser två sidor varje dag så skulle det ta exakt ett år att läsa ut den. Det vill säga, han kommer att vara klar på Bloomsday nästa år.

Så smart! Två sidor orkar ju vem som helst läsa. Och han läser oerhört noggrant, stryker för allt som är konstigt, ord och anspelningar som han inte förstår, och slår upp. För även om Erik Andersson har gjort ett hästarbete och moderniserat språket och kommit närmare originalet än Thomas Warburton, så har han inte gjort det lätt för läsaren. Igår t.ex. tog vi gemensamt reda på vad "stageiritisk" betyder. Det kommer av Stageira, den grekiska staden där Aristoteles föddes.

MM har tillgång till den gamla översättningen och jämför emellanåt. Men han har inte originaltexten, och det är kanske lika bra det.

Jag är full av beundran och helt säker på att han kommer att gå i land med detta. Den 16 juni 2013 kommer han att kunna  luta sig tillbaka och sälla sig till den exklusiva skara som läst vartenda ord i Ulysses.

Jag kommer att tänka på när jag gick hos Viktväktarna förr i tiden och en konsulent (de heter så, inte lärare eller ledare eller coacher) berättade om en kvinna som gått hos henne långt tidigare och som var väldigt väldigt överviktig. Hon hade rivstartat trots varningar och gått ner rejält i vikt men sen förstås tröttnat, och när de träffades igen tio år senare var hon lika tung som innan hon började. "Tänk om hon istället hade gått ner fem kilo om året", sa konsulenten. "Då skulle hon ha gått ner femtio kilo nu!"

Precis! Stora mål och realistiska delmål, det gäller både kropp och kultur.